När jag inte hade haft Sverker så länge hade vi ibland diskussioner om huruvida man behövde komma med in när jag ropade eller inte. När han hade såna dagar gick jag bort till honom och föste bort honom från där han stod och "tog hans område" och sen fick han inte gå dit igen. Ställde han sig någon annanstans var det samma procedur igen tills han förstod att det var fokus på mig som gällde. Till slut kom han fram och han följde mig till hagens ingång där jag satte på grimman och vi gick in. När han väl kom fick han mycket klapp och beröm och efter att tagit på grimman vid ingången fick han en morotsbit. Jag var noga med att han skulle följa mig lös till ingången. Nuförtiden är det sällan vi har såna diskussioner utan han kommer när jag ropar. Nu har jag dock märkt av de senaste dagarna att han har tänkt till en extra gång om han verkligen vill med in eller inte, och idag bestämde han att han INTE skulle med in. Hehe. Han stod längst ner i hagen med öronen så spetsade framåt man bara kan ha och man kunde nästan se hur han log och hur djävulshornen växte fram ;) Jag föste på honom och han tyckte det var sååååå roligt, travade med luftiga steg, svansen högt och huvudet likaså. Haha. Arabsverre. ;) När han haft sitt lilla roliga följde han så snällt med in. Knäppa häst, men gud vad jag tycker om den hästen. =)
De senaste dagarna har jag bara skrittat och jobbat väldigt "basic". Jag har plockat isär alla hjälper, gjort halter, flyttat baken ett steg, bogen ett steg osv. Sen plockade jag ihop hjälperna och gjorde lite skänkelvikning, halter, halvhalter och flyttat bogen något steg a la "Kyras fyrkant". En väldigt bra övning som funkar väldigt bra för Sverker, men man får tänka på att göra det i olika ordning så att man inte blir förutsägbar, då tycker han att han kan bättre själv.
Nu ikväll pysslade jag om Petri och gick en promenad med henne. Jag skulle prova att trava henne lite för hand, hon gör en liten glädjeyttring och skickar ut vänster bakben och lyckas fälla mig. Haha, jag fattar inte hur hon lyckades men jag stöp på näsan i snön. Ingen skada skedd och hon stannade, tittade på mig och undrade nog varför låg där och kravlade. ;)
Nej, godispåsen kallar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar