Spår, bus och total j*vla omotivation....

I söndags drog jag och Dixie iväg till en skog i närheten där vi mötte upp Ellen och Eija för att lägga lite spår. Jag lade två spår på ca 2oo m med tre leksaker. En vinkel i varje, den ena åt höger och i det andra spåret åt vänster. Vi fikade lite (en av höjdpunkterna så klart!) och tog det första spåret efter ca 50 min. Hon spårade skitbra till en början men en bit efter vinkeln spårade (fyndigt va!) det ur och hon tappade helt fokus. Vi gick tillbaka till Ellen som tog ett av sina spår och sedan gick vi spår nummer två. Det var samma sak här, men nu tappade hon fokus redan efter första leksaken. Hon velade runt och till slut hade vi tappat bort oss totalt. Jag tog av henne och kopplade henne och gick en bit där jag hade för mig att jag gått och till slut hittade vi leksak nummer två. Jag tog på henne lina igen, men hon hade troligtvis redan tappat allt fokus hon haft och spårade inte alls bra fram till sista leksaken/spårslutet. Summan av kardemumman är att lägga spår i mindre brötig terräng och med koppel istället för lina nästa gång. Hon pallar nog inte riktigt att spåra i lina än...

Dixie i väntan på spår...

Igår efter lunch gick jag och Dixie iväg för att träffa Ellen och Eija för lite hundbus. Iro har varit halt några dagar och är inte så mycket att leka med just nu. Han är visserligen, och kommer aldrig bli, någon lekfarbror men han tycker ändå att Dixie är rätt kul att jaga...i sisådär fem minuter om dagen. =P Med andra ord var Dixie i stort behov att få härja lite med en hundpolare...och Eija och Dixie hade riktigt skoj. Inte bara jaktlekar den här gången utan lite kroppslekar också, himla kul att se.

Idag har jag varit totalt omotiverad till allt....jag har inte fått ett dugg gjort. Dagens höjdpunkt var nog när Elin kom och fikade, trots att jag vart illamående av allt fikabröd. =P Total omotivation...vi har ändå tränat en del, tex avlämningar av saker I HANDEN (hon släpper dem på halva vägen i upplet nu eftersom hon tycker sakerna jag erbjuder är roligare), fotposition osv. Jag har även tränat lite fot med Iro och han har fått göra lite andra aktiviteter, såsom godisträd. =) Jag har en liten dröm om att starta Iro i ettan också nästa år, men vi får se vad hans motivation leder oss. Haha. =)

Dags för tv!

Att fota en Kelpie...

Ibland får man till riktigt bra bilder...kanske 1 av 10...=)

MEN...ganska ofta ser de ut så här....

Eller så här...men här har kameran fått ett spel och INTE Dixie...haha. Är det en hund eller en robot?!

Fast den här vart ganska hyfsad...

Det är inte alltid lätt att vara ägare till en Racer Kelpie...=D

Lördag, söndag, måndag...

På lördag förmiddag slogs jag av tanken "jag undrar hur Dixie spårar på vanlig klippt gräsmatta". Och sagt och gjort, efter att jag varit och handlat tog jag svängen förbi fotbollsplanen och lade ett spår med en 90 graders vinkel och två föremål/apporter (vet ej hur långt, jag stegade inte) Åkte hem, plockade in mat och tog med mig brun liten hund och lina till fotbollsplanen, liggtiden blev inte mer än ca en halvtimma. Det hade börjat regna plus att hela planen var full med måsar och änder så mina förväntningar på Dixies spårning var inte jättehög, men hon fixade det galant. Hon slängde ett öga på fåglarna ett par gånger men gick snabbt tillbaka till spåret. Efter vinkeln tappade hon lite, jag väntade ut henne, men tog henne sedan tillbaka till punkten där hon tappade spåret och då tog hon sista sträckan och slutapporten superbra. =) Väl hemma med trött brun liten hund tog jag med mig Iro ut i skogen på en skön promenad. Vi körde lite uppletande, i Iros fall alltid bara ett föremål; ett inslaget grisöra. Han jobbade himla bra, naturligtvis i Irotakt, men när det gäller Iro så betyder trav el. galopp i nosövning att det är för lätt så det här var lagom svårt åt honom. =)Han är så go, lillemannen.

I söndags fick Iro vara hos pappa för Dixie skulle med mig på hästhoppning och då vill jag inte ha en uttråkad Iro på släp utan jag vill kunna fokusera helt på Dixie. Och det behövdes verkligen! Hon var inte riktigt sig själv den dagen, utan drog i kopplet och var allmänt jobbig. "Vad konstigt" kanske ni tänker lite ironiskt, men hon drar inte i kopplet annars, är van vid hästar och mycket folk. Hon ville inte fram till någon/något utan jag fick känslan av att hon drog från något. När vi åkte hem kände jag mig alldeles matt och förtvivlad, men när jag sedan analyserade (det jag gör allra bäst, eller vad säger du Julia?! Haha) dagen kom jag fram till en teori; det vart en del spring fram och tillbaka mellan häststranssporten och banan och jag tror det här stressade henne vilket visade sig genom att hon ville "springa ifrån".

Jag hittade hela tre kantareller när jag och Dixie var i skogen igår kväll och eftersom jag har tänkt lära Dixie leta kantareller såg jag detta som ett ypperligt tillfälle att börja träna. Jag kastade mig på marken och låtsades att jag hittade världens häftigaste sak. Dixie kom farandes och jag berömde när hon luktade på kantarellen. Plockade upp dem och satte dem en bit framför nosen för att kunna berömma en gång till när hon luktade, men då sa det bara "Glufs! Sjyyyyyyst, bjuder Du på kantareller idag" så var jag tre kantareller mindre...men...jag fick faktiskt tillbaka dem. I något mer fördelat skick. =)

Vi får se vad eftermiddagen har att erbjuda...

...................

Stackars Iro, i eftermiddags gick vi en långpromenad och helt plötsligt tar han ett jätteskutt framåt; han hade råkat trampa på en geting. Stackars lille iromannen! Han som är så ömfotad och tom. går omvägar runt barrträd och kastanjeträd med mycket kottar/kastanjer under =).

Jag var tvungen att ta ett kort på den trebenade, det såg lite lustigt ut...

Nu ikväll har jag och Dixie vart i skogen. Jag hittade ännu fler kantareller idag! Vi körde lite uppletande, även idag med två rutor och ett föremål i varje och idag belönade jag inte (mer än "bra") utan skickade henne direkt i andra rutan. Det funkade bra, hon hade helt klart koll på vad hon skulle göra, men hon hade lite dåligt fokus idag. Väldigt bra fokus ut, jobbade bra i rutan men sen dankade hon av ganska fort. Inte samma arbetsgnista som hon brukar ha... Jaja, alla har vi våra dåliga dagar. Hon var lite likadan även när vi tränade Ställande Under Gång här hemma tidigare idag...hmm...

Dags för lite tv...



MVH/flocken som idag har alla sorter representerade; två, -fyr- OCH trebenta. =P

Dixie med ett av sina favvosnacks: morot! =) Det kan tillläggas att det inte är hundarna som förstört tapeten...hahaha.

Klia hakan á la Iro.

Varför använda hela tassen som en vanlig hund när man kan spara energi genom att bara använda ena klon?! =P

En bra vecka ändå till slut...

Ja, varken måndag eller tisdag gick smärtfritt för Dixie på jobbet; svårt att slappna av, kunde inte sova, kunde inte vara själv (Iro var närvarande) ens en minut, men sen kom onsdagen och allt vände till det bättre. PEPPAR PEPPAR! Nu har hon inga som helst problem att slappna av och sova när det behövs. Väldigt skönt! Hjärnspökena har hon däremot kvar; i morse blev hon rädd för en trekantig byggarbetsskylt...reste raggen och gick en fin liten omväg. =P Vi gick fram till skylten och då var det inga problem; hon satte sig och sket bredvid den, hahahaha.

Iro har haft slappardag idag så på eftermiddagen tog jag och Dixie en sväng i skogen. Vi gick en sväng först och körde sen uppletande. Idag gjorde jag två parallella rutor med en stig i mitten och ett föremål i varje: en mjukisråtta och en av mina gamla plånböcker. Jag skickade henne på plånboken först, och hon hittade den utan problem men hon avvägde för ett ögonblick att inte komma in med den. Den var lite fööör intressant och rolig, men jag var trots allt roligare. =) Vände henne och skickade henne på föremålet i andra rutan och det var inga problem alls. Så duttig så! Kennelmamma tipsade mig om den här metoden för att hunden ska förstå att det kan finnas fler föremål, och jag tror det kommer bli riktigt bra. Jag har kört ett par gånger förut med två parallella rutor men då ville det sig inte riktigt. Jag hade nog för smal stig emellan så rutorna gick i varann.

Näe, dags för duschen och tvn....

Dixie, fyra veckor. Det känns som en hel evighet sen hon var så liten. Tiden går fort...

Bildserie =)

Dixie, nu lite drygt 5 månader...

Väldigt gulligt kort...Dixie verkligen avgudar Iro och visst syns det?! =)

En sekund senare =)

"Ahh, va gött! Luuuugn och ro. Tack gode gud för att hon gick!"

Dixie, The Rat Catcher! =P

Senaste tiden...

Jag tänker börja med att ta tillbaks det jag skrev i förra inlägget angående Dixies monsterperiod. Hon hade nog bara en dålig dag (eller en väldigt snabbt övergående monsterfas, haha)....NU har monsterfasen slagit till på allvar. =) Igår var första dagen på jobbet och hon fann sig inte i situationen alls utan hade väldigt svårt att slappna av osv. När vi sedan gick från jobbet ner till torget för att ta bussen hem hann hon bli rädd för både ett nät som fladdrade i vinden (sånt nät som sätts utanpå byggställningar när husfasader rappas om för att det inte ska stänka på förbipasserande) och ett äldre par vi mötte. Dagens arbetsdag fortgick på ungefär samma sätt...idag blev hon väldigt skum när kyrkklockorna drog igång vid tolv. Kanske beror det på övertrötthet eftersom hon inte kunnat sova så bra på jobbet någon av dagarna, men det kan lika gärna vara hjärnspöken som hör den här åldern till. Tandlossningen är i alla fall snart över; hon har bara två mjölktänder kvar...


Några av dagarna förra veckan spenderades ute vid stugan; gött grillat och gött att dricka till, sol, bad och fiske. Iro har vid sju års ålder gjort debut i båt och jag måste säga att jag blev något förvånad över vad kul han tyckte det var. =) Han satt med huvudet mot kanten och spanade, och inte blev det sämre när vi vid flertalet tillfällen fick besök av diverse fiskar i båten. VÄLDIGT häftigt tyckte Iro! Dixie ville helst sitta och mysa i båten, lillstumpan....=)

Något mer spårande har det inte blivit sen hundnördshelgen i Alingsås =P, och inte mycket uppletande heller (förutom en liten ruta vid stugan), men vi jobbar på med Fot och annat skoj och jag har idag börjat träna Ställande Under Gång.Hon är så himla sköj att jobba med lilla limpan! =)


I eftermiddags blev det en rejäl pch skön tur i skogen, och Iro utstrålade verkligen glädje. Det har juh varit så himla varmt och då blir det inga långpromenader för honom på dagarna och vem drar ut i skogen vid elva på kvällen? Inte jag i alla fall. Dixie har jag kunnat cyklat (Dixie i cykelkorgen) med till skogen även om det varit varmt, men transportsträcka plus skogspromenad blir helt klart för mycket för Iro.


Nej, dags för sängen snart. Upp tidigt, jobb imöra igen...

Iro letar godis i träd...

Dixie i båten...