I onsdags förra veckan var vi iväg och spårade, brorsan var med som sällskap. Dixie fick ett kort spår med en massa saker samt ett längre (vet inte exakt hur långt) med flertalet vinklar och saker i. Hon spårar som aldrig förr men har ännu inte fattat att sakerna man hittar ska in till mig, trots all jä*la sakapporteringsträning i vinter. Om jag saktar in när jag ser att hon är på väg att hitta en sak funkar det bra, men så kan man ju inte ha det på tävling. ;) I torsdags var vi iväg igen med Jeanette och vovvar och då spårade hon ännu bättre, ännu säkrare än i onsdags och precis i kärnan. Men, samma sak då, få grejer in till mig. Ibland går hon bara över grejerna och skiter fullständigt i dem och ibland plockar hon upp dem, men inte alltid in till mig. Vissa grejer som vi använt mycket i apporteringsövningarna kommer hon dock in med klockrent, men inte de mindre "använda" sakerna. Men men, det är väl bara att träna på.
Igår var vi ute igen med Jeanette. Jag la ett spår till Hobbe och Jeanette la ett till Dixie. Pluto fick sig ett litet spår och sen la jag ett viltspår utan blod till Iromannen. Hobbe klarade ut sitt spår galant och alla saker in. Dixie spårade till en början görbra men fick en fnurra på tråden i mitten av spåret. Marken såg konstig ut med kala fläckar så kanske var det ett djur som rört till det för henne. Efter spår körde vi ett frispår/skick med Dixie där Jeanette stod kvar för att skicka Dixie och jag gick iväg. Hon springer som skjuten ur en kanonkula och jag tror verkligen att det skulle kunna bli en bra rapporthund av henne, bara jag får tummen ur. ;) Vi körde även raka budföringar med liten Brun och efter att Jeanette försökt lattja lite med Dixie med en av Hobbes kampsaker insåg jag att Dixie har rätt svårt för detta med att andra människor är "på" henne samt andra hundars grejer är "no, no". Hunden är ju social och jag har inte tänkt att jag behövt träna så mycket på detta men eftersom hon är van att det alltid är hon som är "på" tyckte hon det var skumt med någon som betedde sig så som hon brukar göra, vanligtvis är det juh hon som är för mycket och blir bortmotad, Hehe. Att kunna ta saker som luktar annan hund är ngt jag får träna på, det visste jag redan att hon har svårt för, men det är kanske dags att få tummen ur där också eftersom hon knappast kommer greppa en apport på tävling med den inställningen hon har nu. Fler att träna med och åka mer till klubben är väl summan av kardemumman! =P Iro spårade sitt lilla viltspår finfint, med undantag för slutet där han irrade bort sig lite. Han tyckte nog det var riktigt skoj att få spåra igen, det var år och dar sen han viltspårade. =)
Tjoflöjt!
Iro myser i tältet...han skulle så klart ligga på min del av liggunderlaget hela nätterna, lite trångt men väldigt mysigt. ;)
Förra veckan... Visserligen har han tappat mycket päls men inte är det bara det? :)