Några steg Öppna

En av filmerna från i fredags, ganska kort dock. Kom gärna med kritik....=)

Inte bra!

Häromdagen var K med och gick när jag red ut. Han tyckte att det ibland såg ut som att Sverker hamnade liiiite bakom lod (bra med sambo som snappat upp vissa saker, hehe) så vi sa att han skulle fota och filma någon dag i veckan. Det är lurigt när man ridet mycket själv, har inte tränat för någon på länge och dessutom aldrig rider där det finns spegel. Filmande/fotandet skedde idag och efter att ha kikat på bilder och film kan jag konstatera att han inte gick bakom mer än någon enstaka gång, men däremot är halterna heeeeeelt åt h**vete. Efter förhållning och halt behåller jag ett litet stöd i handen för att ge en extra tydlig eftergift och belöning när han ger efter och tänker neråt. Här någonstans har det blivit fel och han tänker inte bara nedåt utan GAPAR jääääättestort. Alltså inte av förhållningen utan efter, det måste ju vara jag som lyckats lära in det för hård i handen tycker jag inte att jag är. Jösses!!!  Inte bra!!! Nog för att jag registrerat att han gapar lite ibland men att han gapar för kung och fosterland och skulle utan problem kunna svälja en badboll, det trodde jag kanske inte....

Delar med mig av ett par bilder tills filmerna är fixade, tyvärr blev de flesta suddiga pga dåligt ljus =(. Vi fick hålla oss till skritt idag, det var bara en liten plätt som var ridbar efter allt regn...

Tänker

Jag har tänkt och tänkt och tänkt, klurat, övervägt, känt efter och fattat beslut. Tänkt och tänkt och tänkt, klurat, övervägt, känt efter och fattat ett nytt beslut. Flera gånger faktiskt under hela sommaren. Och nu har jag gjort det igen och nu känns det slutgilitigt. Petri ska flytta. Säljas eller lånas ut. Nu har det gått mer än ett år och det känns inte som att vi "klickar" och kommer nog heller aldrig att göra det. Sverker och Petri har DEFINITIVT inte "klickat". Sverker har ju, även om han har sina "gubbiga" dagar, en liten räv bakom örat och skulle nog gärna dela hage med en likasinnad gnäggande fyrbening. Någon att busa med när andan faller på, någon som kliar tillbaka och som inte bara går undan....Visst, S och Petri är inte ovänner, men mer än accepterar varandra gör de inte och kommer nog inte att göra. Petri är inte typen som busar (typiskt många ston?) och som det är nu vallar Sverker på Petri eller är elak, i brist på roligheter. Visst är det naturligt att ledarhästen vallar men det känns som det har gått till överdrift. Kanske har jag helt gjort en feltolkning av deras relation, vad vet jag. Det känns inte så dock. Det ska ju vara roligt att ha häst, och även om jag är gôrtaggad nu när jag kan rida och jobba Sverker ordentligt igen så ligger "situationen" och gnager, det är inte lika inspirerande när man känner att saker och ting inte riktigt klaffar. Det blir som en stress och ett ständigt dåligt samvete; Petri förtjänar ju att komma till någon som håller henne lika varmt om hjärtat så som jag gör med Sverker, men det är svårt att sälja ett varmblod som för dagen inte är utbildad och inte igång. Skärsåret är läkt, men minns ni att hovis var här för en hovböld i somras...som satt för djupt för att skära upp? Den har nu dykt upp som en hålvägg och efter gipsning, över en veckas barfotagång och väntande på att hovis ska komma ut och slänga på sjukbeslag har han fortfarande inte kommit. Han krånglar och ändrar tiden hela tiden, nu är tiden satt till imorgon och kommer han inte får det bli byte av hovis. Sen ska hon igång!!! Jag tror hon kommer bli en riktigt fin ridhäst med rätt omskolning. =) Jag gråter blod om det krånglar mer nu. Hur är det ens möjligt att "småskit" sätter käppar i hjulet under ett helt år?

F*n vad jag klagar...

Bättre eller sämre?

Bakgrunden alltså...=)

Nu lägger vi skorna på hyllan!

Ja, cavallobootsen alltså. ;) Idag har Sverkermannen nämligen fått sig skor. Nu kan ta oss fram som vanligt igen...obeskrivligt skönt! Han kanske inte har den optimala hovformen just nu, lite liten bland annat, men det får tiden fixa till.

Helgen har spenderats med K och hästransporten som numera ser ut så här (fast den bortre väggen är också borta):

Tillräcklig ventilation? =P

Tack!

Fick de här bilderna på mailen. Mycket bättre utan mina jäkla ben. Och allt bajs! Hehe. Tack så mycket Malin! Är det något jag inte är insatt i så är det Photoshop och likn. =)

Bjuder på...

En till bild från torsdagen....

Han ser så maffig ut, men jäklar vad jag stör mig på att mina ben syns emellan hans framben! =P

Bus!

Kristian var med mig ute i hagen tidigare idag och här kommer ett smakprov...

I eftermiddags/kväll har Elin varit här. Hon kikade lite på när jag och S "longreinade" (Elin som är väldigt skeptisk i hela sitt väsen, hehe, tycker nog jag är lite konstig med mina idéer) och sedan blev det fix i stallet, pizza, godis, hästtidningar och hästsnack. Bara hästsnack faktiskt. Hehe. Planerna inför nästa års GBG Horse Show har också börjat smidas. Trevligt!

Vad tror ni?

Skulle inte Sverker bli snygg i detta, i olivgrönt? =)

product.aspx

Konstig länk....

Inget ont som inte har ngt gott med sig

Så har det helt plötsligt gått en vecka sen uppis, ja ibland är det så svårt att få till det.

Har jag sagt hur mycket jag tycker om SverkerPerker? Även om det senaste året inte blivit som det var tänkt, även om vi av olika anledningar inte kommit iväg på en enda träning, så känns det som både Sverker och jag utvecklats. Han gnäggar som en tok när jag kommer från jobbet, något han inte gjorde när jag hade honom hos Elin och i förra veckan kom han och mötte mig i galopp. Det har heller aldrig hänt. =D  Vi har blivit ännu mer sammansvetsade och det märks också i ridningen; han har blivit så vansinnigt rolig att rida. Han vill verkligen samarbeta med mig, känns mycket mer avslappnad och mer i fas med sig själv. Visst, vi gör ju fortfarande det mesta i skritt men han har en helt annan inställning till arbete, han lyssnar och VILL göra rätt. Så var han inte förut. Om det beror på att vi "bor ihop" nu, för att jag har lagt om träningsupplägget, min inställning eller vad det nu är så funkar det uppenbarligen. Jag skulle tro att det är en kombo av alltsammans. Jag tror också att Sverker har ett rätt stort bekräftelsebehov. Han har inte alltid det bästa självförtroendet och jag tror att han, kanske en gång för mycket, behöver höra hur duktig han är. =) Nuförtiden lägger jag upp ett "dressyrpass", även om det bara är i skritt, på sätt att han ska tycka det är lätt och KUL. Mycket beröm och inget tragglande. Gör han något bra så gör jag det kanske en gång till (så det inte bara råkade bli bra, hihi) och sen gör vi något annat. Om han har gjort något extra bra kan jag göra halt och ge en liten morotsbit. Ungefär som när jag tränar Dixie (väldigt mycket mer godis iblandat i hundträning dock, hehe). Aldrig att jag skulle traggla exempelvis Fot om hon gör det bra. Varför? Då blir det ju bara tråkigt. Jag brukar heller inte trava Sverker förrän han känns "loss" och avslappnad i skritt.

För ett, ett och ett halv år sen kändes många dressyrpass skit, nu är det en fröjd att rida! Sverker är en hyfsat avgudad häst. =P

Inget ont som inte har något gott med sig.....

En stolt matte med sin nya, fina springare. Hehe. Första sommaren...

Just det, i paketet fanns en HAF-vojlock till sadeln....

Fining

Bäst att stå still när matte säger det. Men, det prasslar vääääldigt spännande från logen. 

Undrar vad hon gör? ;)