Inget ont som inte har ngt gott med sig

Så har det helt plötsligt gått en vecka sen uppis, ja ibland är det så svårt att få till det.

Har jag sagt hur mycket jag tycker om SverkerPerker? Även om det senaste året inte blivit som det var tänkt, även om vi av olika anledningar inte kommit iväg på en enda träning, så känns det som både Sverker och jag utvecklats. Han gnäggar som en tok när jag kommer från jobbet, något han inte gjorde när jag hade honom hos Elin och i förra veckan kom han och mötte mig i galopp. Det har heller aldrig hänt. =D  Vi har blivit ännu mer sammansvetsade och det märks också i ridningen; han har blivit så vansinnigt rolig att rida. Han vill verkligen samarbeta med mig, känns mycket mer avslappnad och mer i fas med sig själv. Visst, vi gör ju fortfarande det mesta i skritt men han har en helt annan inställning till arbete, han lyssnar och VILL göra rätt. Så var han inte förut. Om det beror på att vi "bor ihop" nu, för att jag har lagt om träningsupplägget, min inställning eller vad det nu är så funkar det uppenbarligen. Jag skulle tro att det är en kombo av alltsammans. Jag tror också att Sverker har ett rätt stort bekräftelsebehov. Han har inte alltid det bästa självförtroendet och jag tror att han, kanske en gång för mycket, behöver höra hur duktig han är. =) Nuförtiden lägger jag upp ett "dressyrpass", även om det bara är i skritt, på sätt att han ska tycka det är lätt och KUL. Mycket beröm och inget tragglande. Gör han något bra så gör jag det kanske en gång till (så det inte bara råkade bli bra, hihi) och sen gör vi något annat. Om han har gjort något extra bra kan jag göra halt och ge en liten morotsbit. Ungefär som när jag tränar Dixie (väldigt mycket mer godis iblandat i hundträning dock, hehe). Aldrig att jag skulle traggla exempelvis Fot om hon gör det bra. Varför? Då blir det ju bara tråkigt. Jag brukar heller inte trava Sverker förrän han känns "loss" och avslappnad i skritt.

För ett, ett och ett halv år sen kändes många dressyrpass skit, nu är det en fröjd att rida! Sverker är en hyfsat avgudad häst. =P

Inget ont som inte har något gott med sig.....

En stolt matte med sin nya, fina springare. Hehe. Första sommaren...

Just det, i paketet fanns en HAF-vojlock till sadeln....