I helgen har vi varit i ett soligt och varmt Göteborg. =) Trevligt sällskap, hundträning, sköna promenader bland vitsippor osv. Hundarna har även tagit sitt första dopp...el. ja, Iro står juh mest i vattnet och glor och Dixie simmade heller aldrig men hon verkar helt klart betydligt mer road av vatten i år än förra sommaren. Hurra! Det har blivit lite uppletande i helgen och första passet gick åt helvete! Jag fixade ett bra avslut, tog hundarna och gick in, tjurade och klurade... Gick ut igen och bort till en fotbollsplan där jag band upp Dixie och gjorde allt precis som uppletande i skogen. Ruta osv osv. "Nu jävlar" tänkte jag, "nu jävlar ska jag komma på vad det är som är felet". Jag skickade henne och då kom jag på det; hela den där proceduren med att sitta uppbunden, jag "trampar ruta" osv gör att Dixie tydligen anser att det är helt ok att bete sig hur som helst med föremålen. Helt plötsligt är det ok att tugga, inte komma in till mig etc. Det har inte alls med att hon inte fattar vad hon ska göra för att avståndet till mig blir för långt. Det känns gött att äntligen kommit på vad som verkligen är problemet. =) Nu är det bara att träna, träna, träna och träna lite till och göra rutor precis vart som helst. =P
Dags att damsuga och rulla ihop vardagsrumsmattan och stuva undan den i tre veckor. =P
Dixie på tåget...
I förra veckan var jag iväg och körde uppletande och jag blir nog inte riktigt klok på Dixie när det gäller det här. Jag trodde i min enfald att nu när hon faktiskt har bra koll på inlämningar att poletten skulle trilla ner, men icke. Förmodligen fattar hon inte vad hon ska göra för att det blir för långt ifrån mig, och fattar hon inte vad hon ska göra så försöker hon inte klura ut det själv eller bjuda på beteenden utan då stänger hon hjärnkontoret. Vilket var vad hon gjorde. Ut i rutan efter kastad sak, bestämmer sig för att hon inte fattar och sen flummar hon iväg ut UR rutan....suck. Det slutade med att jag gjorde några gôrlätta inlämningsövningar och sen avslutade. Nu är det jag som tänker ha med en massa prylar när jag tränar annat just för att kunna få in detta med att komma in med grejer även på längre håll för det är nog där skon klämmer. Jaja, jag får trösta mig med att vi kommer ha ett SÅ JÄVLA BRA UPPLETANDE när jag väl får poletten att trilla ner... =P Jag körde ett sånt pass igår. Lite Fot och Läggande och Inlämningar. Tyvärr var det lite för mycket störning så Dixie var lite ur fokus och jag slår på autopiloten och reagerar som jag hade gjort om jag tränat Iro, vilket inte riktigt funkar på Dixie. När Iro blir sån kan man peppa upp honom genom att peta och "killa" honom lite men det funkar inte med Dixie utan hon svarar med stress och det blir inget bra. Vad det gäller Dixie funkar det nog bättre att "sätta upp" henne en stund, ta en paus, filosofera lite och sen köra igen. Nu gäller det bara för mig att INTE koppla i den där autopiloten nästa gång hon är ofokuserad. ;) Jag körde ett liknade pass idag och det gick skitbra. Fotet är jag jättenöjd med och inlämningar likaså. Bra störning hade vi också i form av mor som tôla men Dixie fixade det bra. Vi har hunnit med två korta pass med apporten också. Hon gör framsteg, men de är små. Det är nog vårat svåraste moment just nu. Iro fick sig ett pass med apporten också; ingångar. =) Nu ikväll har jag vart riktigt effektiv och fått både instuderingsfrågorna och styrelseprotokollet skrivna och skickade. Matlagning och nästan en timmes prat i telefon har också hunnits med och Dixie fick köra lite inlämningar ute i hallen med fokus på fart. =D MEN, nu är det dags att sova. Upp med tuppen som vanligt.
15.00 Hundpromenad med Jeanette och hundarna.
Dixie Marsvin, en dag gammal. 
