Sverker och Petri

Ni kanske inte minns men jag har tidigare skrivit om hur det inte funkat så där gôrbra mellan Sverker och Petri. När jag kom hem från jobbet dag nr två då vi släppte ihop dem (i höstas alltså) hade Sverker fått sig en rejäl spark på höger bak med flera, flera veckors vila som följd. Hade han inte varit av det tåligare slaget med en massa skyddande hovskägg dessutom hade det nog gått betydligt mer illa. Sverker vilade, vintern hann komma, is och broddar, och då kändes det inte som någon bra idé att försöka släppa ihop dem igen utan de har gått isär hela vintern. Inne har de kivats en del och Sverker har vissa dagar verkat hata Petri. Petri kan hon också, som det fuxsto hon är. ;) Nu är ju vintern slut, isen borta och broddarna likaså. Tjälen har gått ur marken och vi har stängslat upp en ny hage där ingen av dem har revir och igår kväll var det då dags att göra ett nytt försök att släppa ihop dem. Sverker hade skydd runt om för säkerhets skull. K fick ta Petri och efter ett varv runt hagen för att visa vart tråden gick så släppte vi dem....och inget hände. De dök ner mularna och frossade i gräset som var kvar från förra sommaren och det som kommit upp. De gick gärna bredvid varann men höll sig ändå från att ha kontakt med varann, kom de för nära la de öronen bakåt och gick undan. Hmm, vi får se hur det går detta, de kan ju inte hålla sig undan från varann hur länge som helst, någon gång måste de ju komma underfund med hur de ska ha det.

Jag håller tummarna för att det funkar nu!