MH

I lördags bar det av till Skara BK för MH med hela Zathungens D-kull. Jag och Dixie hade sen i torsdags varit i gbg så resan till Skara gick fort och det var väldigt lätt att hitta till klubben. Väl där satt vi och pratade litegrann och jag gick med på en av kullbrorsornas MH. Dixie var sist ut vid 14-tiden. Jag tycker hon hanterade alla situationerna bra, hade inga kvarstående rädslor och är skottfast (etta) men hon blev tyvärr rätt låg vid första momentet: hanteringen. Hon slutade juh löpa för drygt en och en halv vecka sen och blir rätt låg och skum efter löp...skummare än under löp...vilket säkert bidrog till att hon reagerade som hon gjorde. Men, hanteringen är definitivt ngt vi ska jobba med. Hon är väldigt social, men undersökningshantering är lite obehagligt... det blev inte lättare för henne heller att hon fick börja dagen med att bli rädd för chipscannern. Jag har märkt på henne sen löp att hon varit lite låg, inte riktigt så på G som hon brukar vara, orkar inte lika mycket vid träning, kampar dåligt, gripandet och mycket av hennes jävlar anamma är som bortblåst. Kanske 2 på en femgradig skala och hon brukar ligga på 4. Jag vill ha min gamla Dixie tillbaka! Jag vet att det med största sannorlikhet beror på löpet, men överanalyserare som jag är har jag vid det här laget brutit ner hela vår relation i mackrosmå beståndsdelar mer än en gång. Är det mig det är fel på? Har jag byggt upp vår relation helt fel? Pressar jag henne på något sätt? När jag var ute i skogen förut tyckte jag hon var mer med på noterna med kamp osv och då började jag naturligtvis bena isär hela träningen...pressar jag henne i träningen? Tränar jag för ensidigt? Tragglar jag? Belönar jag för ensidigt? Upplever hon kamp som en tryckande situation? Men varför skulle hon göra det när hon för två veckor sen var den som hoppade och högg efter trasan efter att vi lekt och kampat och jag var på väg att stoppa ner den i fickan? Är hon sjuk? Jag har tom ställt mig själv frågan om hon kanske helt enkelt inte tycker om mig längre...kanske vill hon ha en annan matte. Vilket är helt surrealistiskt. Ja, inte vet jag men jag kommer nog bli psyksjuk om jag inte slutar grubbla så! En annan sak som grämer mig sen MH:t är att hon sökte rätt mycket stöd hos K som stod med i gruppen. Trots att jag vet att hon förmodligen gjorde det dels pga löpskumhet och del för att jag var för nära det obehagliga och därför sökte stöd hos den i gruppen hon känner bäst, vilket är K, så har jag än en gång benat isär hela vår relation. Vad är fel? Finner hon ingen trygghet hos mig? Osv osv osv. Kände hon sig inte trygg med mig hade det förmodligen visat sig för länge sen men jag kan inte låta bli att grubbla ändå. Gud, tänk om hon inte känner sig trygg? Då har jag byggt relationen helt fel och allt är åt skogen. Tryggheten är juh basen...

Jag blir tokig!

Ska iväg och hålla kurs nu...det ska bli skönt att få något annat att tänka på!

Telefon,telefon, telefon...

Ja, efter att K åkt hem var tanken att jag skulle sätta mig med näsan i böckerna och göra klart inlämningsuppgifter om skogsskötsel, men så ringde Jeanette. Jeanette hade varit och tränat agility, sprungit in i ett hinder, var numera (dock tillfälligt) enbent och kunde varken jobba eller ha kurs imôra så jag fick ringa återud till alla "kursarna". Det tog ett tag: en del svarade inte först, en del satt i telefon i en halv evighet innan man äntligen kom fram, en del hade inte skrivit med telefonnummer i kursanmälan så jag fick leka detektiv via eniro.se osv. Du behöver inte ha dåligt samvete Jeanette, jag har hela dagen imôra på mig att plugga juh. =) När man ändå sitter där och väntar på att någon ska svara i andra änden kan man lika gärna passa på att surfa lite (simultankapacitet på hög nivå, hehe), både på viktiga och mindre viktiga sidor: jag har bla. preliminärt bestämt debut för ettan och i utställningsringen. När/var/hur är dock hemligt tillsvidare...kanske att det blir officiellt framöver...eller inte...kanske efter debuten. =P

Hej svejs!

Dixie för drygt ett år sen... =)

Veckan som gått...

Ja, den här bloggen är allt för mycket likt en veckoblogg men men...=P I måndags hade jag och Jeanette vårt andra tillfälle på grundkursen (allmänlydnad) vi håller tillsammans och det gick bra. Vi gick aktivitetsstigen och Dixie var med som demohund. Förutom att hon kände sig lite jagad av att ha ett "koppel" med tio hundar och deras hussar/mattar bakom sig så skötte hon sig bra. När hon var yngre hade hon lite svårt att ha andra människor (med eller utan hundar) med på promenaden, hon blev lite blockerad och fick lite bråttom men det är i stort sett borta...förutom i måndags då när hon föll tillbaka lite i det beteendet. Hon blev inte blockerad utan var lyhörd osv, men det märktes ändå tydligt att hon var störd av de bakom; skyndade på framåt osv.

I tisdags var jag på riskutbildning större delen av dagen och i onsdags hade vi medlemsmöte på klubben. Lennart Sanfridsson var där och pratade om drag. Jag har juh varit sugen på drag bra länge nu, redan innan Dixie kom till världen, och inte blev jag mindre sugen efter medlemsmötet. =) Kanske blir det till att investera i en lättare mountainbike. ;) Jag ska fixa skor till Dixie och testa lite med inlines nu i sommar iaf... En hjälm är nog en bra grej då. Igår jobbade jag hela dagen, jobbade in dagens jobb så idag har jag varit ledig. Gött! Efter frukost idag blev det ett pass med fokus på vänstersvängar i Fot, Inlämningar á la uppletande, Stadga i sitt på Inkallning samt Hopp. Har kommit underfund med att kamp innan vi börjar träna inte funkar så bra på D. Hon går upp lite för högt i stress och kan inte riktigt fokusera. Brukar inte börja med kamp men ibland har jag nog gjort det (eftersom det är så jag jobbar med Iro när vi tränar) och de passen blir aldrig lika bra som annars. =) Lite mer filning och stadga så kanske vi vågar oss på debut i ettan... Nu ikväll var vi ut och körde budföring och hon börjar fatta vinken nu. Dags att avancera liiiite...=P

Nu är det duschen, sängen, godispåsen och Horton som gäller.

Ännu fler...

bilder från träning förra helgen...=)

Dixie betar...

Att belöna är viktigt...=P

Träning på "Kram"...

Skola, tågstrul och demonstrationer....

Eftersom det var röd dag i fredags tyckte läraren att vi skulle "jobba in" de timmarna vi skulle missa på fredagen genom att åka upp redan på söndagen. Som tur var kunde jag åka med en i klassen så jag slapp krångla med packning och hundar på buss och rälsbuss. =) På söndagen hade vi motorsågsteori och efter middagen var det tänkt att vi skulle åka iväg och fälla lite träd. MEN, efter slappande i vindskydd med grillning av korv och annat gött var det dock ingen som orkade med någon trädfällning....hehehe. Resten av skolveckan gick rätt fort med plugg på dagarna och hunderi på kvällstid. På torsdag var jag hemma igen, packade om lite, tog med mig Dixie och gick ner till tågstation för att åka till Göteborg. Satte mig på tåget bara för att tio minuter senare få höra att tåget var inställt pga. trasigt spår och att det "någon gång" skulle komma bussar istället. Suck. Gick in på station och fick resan ombokad till en direktbuss istället och med "trafikstörningsbiljetten" fastsatt på min gamla biljett gick jag bort till busstationen. Jag och Dixie kliver ombord och så säger chauffören "ehh, ska du ha med hunden bara så där"? Jag visade upp biljetten, förklarade att jag hade fått bussresan som ersättningsresa av SJ för inställt tåg osv osv osv. Busschauförren vägrade dock låta mig och Dixie åka med bara för att Dixie inte satt i en bur. Jag hade en massa bra argument och chauffören hade en massa dåliga. Han försökte bla. jämföra hund med cykel...jag sa att om det nu är SJ som gjort fel och jag måste gå tillbaka till stationen så får han lov att iaf skriva något på min, ej ombokningsbara och ej återbetalningsbara, biljett att jag inte fick åka med hans buss. MEN...HAN VÄGRADE! Jag tog Dixie, klev av bussen och började packa ur mina saker ur bagageutrymmet. Då brister en kvinna som stod bakom mig i kön ut "va, får du inte åka med!?!" "Varför då?" Hon är lika upprörd på chauffören som jag och ifrågasätter honom varpå han viker sig och jag får åka med iaf. Ojojojoj. Att han sen hade mage att fjäska för mig när vi var framme i Göteborg och påstå att han "aaaaaaldrig hade tänkt lämna mig på stationen" HA, hade det inte varit för den där kvinnan i kön hade han skitit fullständigt i när, var och hur jag hade tagit till Göteborg.

På 1:a maj blev det inte mycket hundträning. Efter frukost och en sväng i skogen tog vi (Dixie också såklart) pendeln in till stan där vi spenderade dagen med att kolla på demonstrationstågen. Efter att ha handlat mat till kvällen och tillagat den så var den dagen slut. I lördags vart det däremot träning. Jag körde först Ställande, stadga i sittandet på Inkallning samt Fot och sen körde vi några budföringar a la Rapport. Det gick asbra....i höglöp och allt...duktig liten brun. Nu i veckan har jag jobbat vidare med stadga i sittandet i flera moment och även Inlämningar a la Uppletande. Hon har verkligen jobbat skitbra med Inlämningar den här veckan. Idag la jag ut flera saker och hon jobbade på som en gud. =) Idag var nog för övrigt sista höplöpsdagen för nu, tack gode gud, så börjar Iro bli normal igen. Man skulle bli galen för mindre än att lyssna på hans pip hela dagarna, men jag kan nog ändå vara rätt lycklig över att det bara är fyra dagars gnäl och intre tre veckor. ;)

Ojoj, dags för sängen nu!

Jag lägger in en bild från lördagens träning.

Lillfisen 13 månader.

Tror ni det går att behandla halsen och baken med Substral växtnäring för att få lite mer krage och byxor? =P Blå Korn kanske gör susen...;)

Löp...

Japp, idag har lilldixen börjat löpa. Jag är inte särskilt förvånad eftersom jag sett tecknen och misstänkt att det varit på G i några veckor nu; skvättig, trött, har haft huvudet under armen vissa dagar (inte för att hon inte lyssnar utan bara allmänt flummig) och hon har även sett spöken. I lördags fm. när vi var i skogen vi mötte två FRUKTANSVÄRDA monster! Det ena var stort, mörkbrunt och lite randigt med intryckt nos och lät EXAKT som Darth Wader från Star wars. Det andra monstret var stort, svart och lite lurvigt. Att det egentligen var en kvinna med sin dotter som var ute och gick med familjens boxer och flat var inget Dixie trodde på. Haha, dessa löp och vad som kan hända med hjärnan då...Ska be till gud varje dag den här veckan och nästa och även ha allvarliga samtal med Dixie om att det är klokt och vore himla smidigt att förlägga höglöpets höglöp under valborgshelgen för då ska Iromannen vara hos pappa. ;).

I helgen har vi varit i ett soligt och varmt Göteborg. =) Trevligt sällskap, hundträning, sköna promenader bland vitsippor osv. Hundarna har även tagit sitt första dopp...el. ja, Iro står juh mest i vattnet och glor och Dixie simmade heller aldrig men hon verkar helt klart betydligt mer road av vatten i år än förra sommaren. Hurra! Det har blivit lite uppletande i helgen och första passet gick åt helvete! Jag fixade ett bra avslut, tog hundarna och gick in, tjurade och klurade... Gick ut igen och bort till en fotbollsplan där jag band upp Dixie och gjorde allt precis som uppletande i skogen. Ruta osv osv. "Nu jävlar" tänkte jag, "nu jävlar ska jag komma på vad det är som är felet". Jag skickade henne och då kom jag på det; hela den där proceduren med att sitta uppbunden, jag "trampar ruta" osv gör att Dixie tydligen anser att det är helt ok att bete sig hur som helst med föremålen. Helt plötsligt är det ok att tugga, inte komma in till mig etc. Det har inte alls med att hon inte fattar vad hon ska göra för att avståndet till mig blir för långt. Det känns gött att äntligen kommit på vad som verkligen är problemet. =) Nu är det bara att träna, träna, träna och träna lite till och göra rutor precis vart som helst. =P

Dags att damsuga och rulla ihop vardagsrumsmattan och stuva undan den i tre veckor. =P

Dixie på tåget...

GLAD PÅSK!

Veterinären...

Helgen har innehållit både hundiga och mindre hundiga aktiviteter, ex. ett besök på Leklandet på Nöjesfabriken. Jag ångrar djupt att jag inte åkte den där rutschkanan "Fritt fall"....tyckte det kändes lite pinsamt; jag hade juh inget barn som jag kunde ha som svepskäl till att få åka kana. Hihi =P Fredagen bjöd på lite budföring precis som jag hoppats på och DET ÄR SÅ JÄVLA KUL! Dixie har samma inställning. Snacka om att jag är peppad inför rapporten nu. =) Hoppas på fortsättning i helgen och då kanske jag kan få till lite bilder också. =D Det har naturligtvis blivit en del annan träning också i helgen, men jag har ingen större lust att rabbla en massa moment i bloggen idag. :)

Eftersom jag inte kunde få tid och eftersom jag var på skolan har Dixie inte fått sin ettårsspruta förrän idag. Det gick bra, men hon reagerade mer, och inte som jag väntat mig, på situationen "okänd människa som ger mig en spruta". Hon tyckte det var rätt läskigt och försökte åla sig undan både en och tre gånger. Precis efteråt ville hon inte gå fram och hälsa på sköterskan som gett sprutan, men det släppte rätt fort som tur var.

Iro har fått ha slappardag idag och hade han kunnat så hade han garanterat hissat svenska flaggan för att fira detta. Sen Dixie flyttade in har vi inte slappardagar så ofta...hehe. Vad kan det bero på? =P

Hade med mig kameran ute på trädgården ikväll...

Kasta, kasta, kasta!

Tjiho! Jag kan stå på två ben!

Skoj med ikeaboll!

Dixie, aka "Fotbollslåret"

Vad hände?

Hur kan man först vara på bra humör och sen upptäcka när man kommer utanför dörren för att ta en skön skogspromenad att man är på ett sånt jävla dåligt humör att det enda rätta vore att bädda ner sig i sängen och sova tills dagen efter? Hehe. Det hände mig i eftermiddags. Kanske var det DE 69 (!!!!!) INSTUDERINGSFRÅGORNA I VIRKESLÄRA jag satt med innan jag gick ut som gjorde mig grinig? Hehe. Fast jag gjorde faktiskt klart dem så jag borde känna mig på ett alldeles ypperligt bra humör... Skumt. Jag kan inte komma ihåg när jag sist kände mig på så dåligt humör. Kanske är det för att jag helt plötsligt har sjuhundra miljoner saker på agendan och jag känner mig stressad? Näääe, jag gillar juh att ha mycket att göra. NEEEEJ, nu vet jag; det måste vara solsting. Jag har fått solsting! Så soligt och fint som vi har haft det idag så finns det juh ingen annan förklaring ;). Jaja, tur att man sällan är på dåligt humör och att det, när jag är det, går över fort.

Jag var ute och sprang i tisdags, sååå gött. Jag måste verkligen köpa mig ett par nya löparskor så att jag kan springa lite oftare. Fyra km vart det och jag hade Dixie med mig lös...livet leker verkligen för en liten håwelimpa, eller skogaholmslimpa för den som föredrar det, om man får vara med ut och springa. Mestadels håller hon sig tio meter framför mig men ibland kanske hon stannar för att lukta på något och man hör hur det dundrar när hon närmar sig bakom en för att komma ikapp igen. Hihi. Hon far förbi, börjar bromsa, benen far åt alla håll och bromssträckan blir säkert tio, femton meter. =D Min lilla knäppgök! Gud, vad jag är kär i den hunden. =)

Imôra är det fredag och förutom funktionär på klubbens söktävling på söndag så är hela helgen oplanerad. Vi får se vad det blir, men jag hoppas på att kunna utnyttja en viss person som kommer hem i helgen till mottagare i budföring. Jag får flörta lite så får jag säkert min vilja igenom. =P

Dags att hoppa i duschen!
Hej svejs!