Den här veckan...

vet jag inte vart den har tagit vägen och jag vet inte vad jag har gjort... Jag har vart helt ur fokus och funktion; handlingsförlamad och rastlös på samma gång. Men! Tränat har vi gjort, men om jag kommer ihåg vad är en annan sak. =P Vi jobbar vidare med Stå, Snabba Lägganden och Inlämningar. Dixie har gjort klockrena Fotpositioner utan hjälp av en vägg den här veckan och jag har börjat lära henne Benslalom. Såna tricks är så himla bra att ha som ess i rockärmen på promenader. Visst "kör" jag Stå osv på promenaderna också, men tricks så som Benslalom är och förblir väldigt harmlösa och enkla och man kan göra dem "i farten" och inte behöver man bry sig om små detaljer o dyl. Perfekt.

Iro har vart i vila i en och en halv vecka på grund av en stel tass, men han är bra nu och jag har sedan i måndags börjat ge honom Seraquin med glukosamin, gurkmeja m,m. Han har haft lite strul med sträckningar det senaste året och han är juh trots allt nästan sju och ett halvt år nu så ett sånt fodertillskott kan nog vara bra.

I onsdags var jag och Dixie iväg på en riktig hundpromenad med Jeanette och Pluto/Hobbe samt Julia, Isak och lilla Viska. Kommar alltid att ha ett extra gött öga till lilla Viskisen, Julia! =) Tack för en trevlig promenad! Hoppas det inte dröjer för länge tills nästa hundnördssammankomst! =D

Näe, dags att gå ut en sväng!

Hej svejs...

Så här tragiska kan man se ut när man går hem från jobbet i regn...=) Dixie ser heeeelt förskrämd ut. Hehe

Jag vet...

Jag vet, jag är verkligen dretkass på att uppdatera bloggen just nu, men tro därför inte att jag inte tränar eller gör andra sköjiga saker. =) Näe, jag lider bara för närvarande av bloggtorka och nu gäller det bara att komma ihåg vad vi gjort sen sist... Vi jobbar vidare med Stå, Snabba Lägganden, Inlämningar och ännu fler Inlämningar, Fotposition osv. Inlämningarna är där hon gjort störst framsteg. Jag har juh en paus från Uppletande tills inlämningarna sitter helt klockrent, men jag var bara tvungen att göra en avcheckning när vi var i skogen i helgen som var, och jag är inte riktigt nöjd. Jag gjorde en enkel ruta och gömde en tennisboll... Hon hittar den men kommer inte in med den. Inte för att hon ville ha den själv utan hon betedde sig snarare som att hon helt plötsligt inte fattar vad detta med uppletande går ut på. Hon jobbar inte alls lika bra i rutan heller som hon gjort tidigare. Hon är taggad och går ut jättebra, i den riktning jag skickar henne, men sen bara "dör" hon precis som om hon inte orkar koncentrera sig. Vad har jag gjort för fel? Är det sex månaders fasen som gör sig påmind? Tips någon?

Iro får naturligtvis sitt vad det gäller träning. Vi kör lite Fot, Snabba Lägganden, Är du en katt? (skakar på huvudet), Toffla och Tvätt (lägger tvätt i tvättkorgen). =) Jag gör även en del aktivitetsövningar med honom, tex. godissök och godisträd....och det får juh Dixie också förresten...

Hej svejs!

Spårtävling, spårande och Välkommen kära sex månaders fas! *NOT*

Har suttit och tänkt skriva ett inlägg flera gånger, men så har jag helt tappat lusten, därav inga inlägg på ett tag.

Förra helgen hade klubben spårtävlingar; appell på lördag och längre/högre på söndag. Jag skulle vara spårläggare på ett högre spår så det var ut för spårrekning på lördag och upp tidigt på söndag för att vara i skogen strax efter sju. Hittade kantareller när jag var ut och rekade mitt spår så det vart två svampmackor till kvällen. Spårläggarlyx! =) Allt gick bra på söndagen, fick en trevlig tjej med en himla go svart schäfer på mitt spår och grattis alla ni från Hammarö brukshundklubb som vart uppflyttade! =)

Veckan har rullat på som vanligt, men Dixie har nu klivit in i den härliga sex månader perioden MED STORA STEG. Hon har väl vart skum vissa dagar innan också, men nu är hon inte HALVT knäpp längre utan HELT. Vissa dagar är det ingenting, och hon är bara helt underbar och vissa dagar undrar man hur någon kunnat byta ut henne mot en annan hund utan att jag märkt något. =P Hon gör en massa knäppa saker varje dag plus att hon fått för sig att man ska protestera när man blir lämnad ensam. Hon har vart på tapeten två gånger. Det har INTE med separationsångest att göra för är det något som vi lagt fokus på och verkligen gjort efter konstens alla regler och som faktiskt ALDRIG vart något problem så är det just ensamhetsträningen. Jaja, det är bara att gå tillbaka ett steg (känns som jag säger så ofta just nu, haha). Tur att jag uppmärksammat det i tid för vissa idiotier såsom det jag just skrivit kan ju faktiskt leda till stress och att hon faktiskt får problem med att vara ensam. Träningsmässigt går det däremot bra, och vi har tränat Ställande, Fotposition, Snabba Lägganden, och MASSVIS av Inlämningar och hon gör verkligen framsteg. Förra veckan kunde hon inte komma in och sitta Fot men det kan hon nu. Jag måste visserligen stå vid en vägg för att hon ska hitta rätt position, men framsteg har vi gjort. =) I torsdags var vi faktiskt ute och spårade också. Det du Ewa-Maria! =P På grund av hennes nuvarande knäpphet och eftersom spårandet inte riktigt funkat de två tidigare gångerna gjorde jag ett enkelt spår med en svag vinkel (som visade sig vara lite skarpare än jag trodde när jag la spåret), två leksaker och godis på några ställen. Hon spårade som en gudinna! =D Tuffade som tåget och hittade alla leksaker. Godiset var inte så viktigt, utan hon prioriterade spåret istället. =)

Vi får se vad dagen har att erbjuda. Vi har kört ett pass Inlämningar och drar snart till skogs.

Uppdaterar senare...

Ja, vad har vi gjort idag nu då? Vi har vart i skogen, kört lite Fot och Stå. Vid sextiden var jag iväg och la ett spår till Dixie med tre leksaker och en svag vinkel. Hon spårade riktigt bra idag också, flackade lite fram och tillbaka på något ställe men höll sig för övrigt i spårkärnan. =) Jag och Iro har kört lite Fot, Snabba lägganden och Toffla (han ska hämta mina tofflor i hallen när jag säger Toffla) och han är himla sköj att träna med. =)

Vi har även ägnat oss åt lite grooming...efter fem minuter med borse/kam ser man ut så här:

Vaffö gör du på detta viset?! =)

Hej svejs!

Agilitytävling och Lillslampan Dixie

På lördag morgon kom Jeanette, Pluto och Hobbe och hämtade mig och Dixie för att åka till Örebro på agilitytävling. Iro fick inte plats i bilen och har inget större utbyte av att vara med på sånt så han fick vara hos min pappa. Det var en himla rolig dag och Dixie skötte sig jättebra. Det var en tävling med bara klass ett-två så det var en del olika raser, bland annat en tjej som körde med en shiba vilket jag tyckte var lite extra skoj eftersom de har en del likheter med akitan (men definitivt inte storleken). Man får verkligen träningsug efter en sån dag så det kommer nog bli en del agility med Dixie i alla fall, trots att jag inte tänkt mig det. Jag körde lite agility med Iro när han var yngre men på den tiden hade jag varken träningskompisar eller någon att åka med till klubben så jag tröttnade efter ett tag.Efter lördagen vart jag väldigt sugen på att dra igång igen. Ring om du ska ut och träna Jeanette! =P

Igår gjorde vi inte mycket utöver det vanliga, jag vaknade vid halv sju av en stor svart nos i ögat. Iro var dålig i magen och hade VÄLDIGT trängande behov. =S På morgonsvängen i skogen med Dixie gjorde jag ett jätteenkelt upplet för att se om inlämningarna blivit bättre. Hon hittade saken ganska fort, men gjorde som hon gjort de senast gångerna; släpper den på halva vägen, kommer in och ser görglad och frågande ut "vart har du DIN roliga grej?". Jag skickade henne en gång till och belönade inte så mycket när hon hittade den och då kom hon in helt klockrent med saken I HANDEN på mig. =) Yes! Men, mer träning av inlämningar behövs och jag ska försöka att inte låta riktigt så glad nästa gång. I övrig tränade vi ett par pass med targettramp, stå och inlämningar. Jag körde även tagettramp med Iro. Han kan juh detta och tycker det är skitkul så när man gör det inne flyger det targetar i luften nästan. =D

Det är väldigt kul att studera hur Dixie och Iro beter sig mot varandra och ibland kan man verkligen undra. T.ex....Iro ligger på golvet- Dixie försöker få uppmärksamhet- Dixie pussar på Iro- inget händer- Dixie ålar sig på rygg framför Iro- inget händer, Iro ingorerar- Dixie försöker åla med rumpan mot Iro- Iro ignorerar- Dixie reser sig upp och viftar med rumpan- Iro fortsätter ignorera-Dixie backar upp på Iros huvud och sätter sig där-fortfarande ingen reaktion från Iro...Dixie The Little Slut. =P Ujujuj, jag vill inte ens veta hur hon blir när hon löper. Stackars Iro. Ibland tycker jag nog han är liiiite för bra på att ignorera. =P Det kan tilläggas att hon gör så ganska ofta, att hon aldrig lär sig att det inte ger någon utdelning?! =)

Idag har vi jobbat som vanligt, sovit lite middag och kört lite targettramp, inlämningar, ligg och stå. I eftermiddags tog vi en sväng över ängarna. det var mycket varmare ute än vad jag trodde så hundarna fick svalka sig i älven på vägen hem och vet ni vad!!? Dixie simmade nästan, helt självmant. Hon var i vattnet och plaskade en massa, ändra upp till ryggen. Skitkul! Äntligen börjar det släppa...

Spår, bus och total j*vla omotivation....

I söndags drog jag och Dixie iväg till en skog i närheten där vi mötte upp Ellen och Eija för att lägga lite spår. Jag lade två spår på ca 2oo m med tre leksaker. En vinkel i varje, den ena åt höger och i det andra spåret åt vänster. Vi fikade lite (en av höjdpunkterna så klart!) och tog det första spåret efter ca 50 min. Hon spårade skitbra till en början men en bit efter vinkeln spårade (fyndigt va!) det ur och hon tappade helt fokus. Vi gick tillbaka till Ellen som tog ett av sina spår och sedan gick vi spår nummer två. Det var samma sak här, men nu tappade hon fokus redan efter första leksaken. Hon velade runt och till slut hade vi tappat bort oss totalt. Jag tog av henne och kopplade henne och gick en bit där jag hade för mig att jag gått och till slut hittade vi leksak nummer två. Jag tog på henne lina igen, men hon hade troligtvis redan tappat allt fokus hon haft och spårade inte alls bra fram till sista leksaken/spårslutet. Summan av kardemumman är att lägga spår i mindre brötig terräng och med koppel istället för lina nästa gång. Hon pallar nog inte riktigt att spåra i lina än...

Dixie i väntan på spår...

Igår efter lunch gick jag och Dixie iväg för att träffa Ellen och Eija för lite hundbus. Iro har varit halt några dagar och är inte så mycket att leka med just nu. Han är visserligen, och kommer aldrig bli, någon lekfarbror men han tycker ändå att Dixie är rätt kul att jaga...i sisådär fem minuter om dagen. =P Med andra ord var Dixie i stort behov att få härja lite med en hundpolare...och Eija och Dixie hade riktigt skoj. Inte bara jaktlekar den här gången utan lite kroppslekar också, himla kul att se.

Idag har jag varit totalt omotiverad till allt....jag har inte fått ett dugg gjort. Dagens höjdpunkt var nog när Elin kom och fikade, trots att jag vart illamående av allt fikabröd. =P Total omotivation...vi har ändå tränat en del, tex avlämningar av saker I HANDEN (hon släpper dem på halva vägen i upplet nu eftersom hon tycker sakerna jag erbjuder är roligare), fotposition osv. Jag har även tränat lite fot med Iro och han har fått göra lite andra aktiviteter, såsom godisträd. =) Jag har en liten dröm om att starta Iro i ettan också nästa år, men vi får se vad hans motivation leder oss. Haha. =)

Dags för tv!

Att fota en Kelpie...

Ibland får man till riktigt bra bilder...kanske 1 av 10...=)

MEN...ganska ofta ser de ut så här....

Eller så här...men här har kameran fått ett spel och INTE Dixie...haha. Är det en hund eller en robot?!

Fast den här vart ganska hyfsad...

Det är inte alltid lätt att vara ägare till en Racer Kelpie...=D

Lördag, söndag, måndag...

På lördag förmiddag slogs jag av tanken "jag undrar hur Dixie spårar på vanlig klippt gräsmatta". Och sagt och gjort, efter att jag varit och handlat tog jag svängen förbi fotbollsplanen och lade ett spår med en 90 graders vinkel och två föremål/apporter (vet ej hur långt, jag stegade inte) Åkte hem, plockade in mat och tog med mig brun liten hund och lina till fotbollsplanen, liggtiden blev inte mer än ca en halvtimma. Det hade börjat regna plus att hela planen var full med måsar och änder så mina förväntningar på Dixies spårning var inte jättehög, men hon fixade det galant. Hon slängde ett öga på fåglarna ett par gånger men gick snabbt tillbaka till spåret. Efter vinkeln tappade hon lite, jag väntade ut henne, men tog henne sedan tillbaka till punkten där hon tappade spåret och då tog hon sista sträckan och slutapporten superbra. =) Väl hemma med trött brun liten hund tog jag med mig Iro ut i skogen på en skön promenad. Vi körde lite uppletande, i Iros fall alltid bara ett föremål; ett inslaget grisöra. Han jobbade himla bra, naturligtvis i Irotakt, men när det gäller Iro så betyder trav el. galopp i nosövning att det är för lätt så det här var lagom svårt åt honom. =)Han är så go, lillemannen.

I söndags fick Iro vara hos pappa för Dixie skulle med mig på hästhoppning och då vill jag inte ha en uttråkad Iro på släp utan jag vill kunna fokusera helt på Dixie. Och det behövdes verkligen! Hon var inte riktigt sig själv den dagen, utan drog i kopplet och var allmänt jobbig. "Vad konstigt" kanske ni tänker lite ironiskt, men hon drar inte i kopplet annars, är van vid hästar och mycket folk. Hon ville inte fram till någon/något utan jag fick känslan av att hon drog från något. När vi åkte hem kände jag mig alldeles matt och förtvivlad, men när jag sedan analyserade (det jag gör allra bäst, eller vad säger du Julia?! Haha) dagen kom jag fram till en teori; det vart en del spring fram och tillbaka mellan häststranssporten och banan och jag tror det här stressade henne vilket visade sig genom att hon ville "springa ifrån".

Jag hittade hela tre kantareller när jag och Dixie var i skogen igår kväll och eftersom jag har tänkt lära Dixie leta kantareller såg jag detta som ett ypperligt tillfälle att börja träna. Jag kastade mig på marken och låtsades att jag hittade världens häftigaste sak. Dixie kom farandes och jag berömde när hon luktade på kantarellen. Plockade upp dem och satte dem en bit framför nosen för att kunna berömma en gång till när hon luktade, men då sa det bara "Glufs! Sjyyyyyyst, bjuder Du på kantareller idag" så var jag tre kantareller mindre...men...jag fick faktiskt tillbaka dem. I något mer fördelat skick. =)

Vi får se vad eftermiddagen har att erbjuda...

...................

Stackars Iro, i eftermiddags gick vi en långpromenad och helt plötsligt tar han ett jätteskutt framåt; han hade råkat trampa på en geting. Stackars lille iromannen! Han som är så ömfotad och tom. går omvägar runt barrträd och kastanjeträd med mycket kottar/kastanjer under =).

Jag var tvungen att ta ett kort på den trebenade, det såg lite lustigt ut...

Nu ikväll har jag och Dixie vart i skogen. Jag hittade ännu fler kantareller idag! Vi körde lite uppletande, även idag med två rutor och ett föremål i varje och idag belönade jag inte (mer än "bra") utan skickade henne direkt i andra rutan. Det funkade bra, hon hade helt klart koll på vad hon skulle göra, men hon hade lite dåligt fokus idag. Väldigt bra fokus ut, jobbade bra i rutan men sen dankade hon av ganska fort. Inte samma arbetsgnista som hon brukar ha... Jaja, alla har vi våra dåliga dagar. Hon var lite likadan även när vi tränade Ställande Under Gång här hemma tidigare idag...hmm...

Dags för lite tv...



MVH/flocken som idag har alla sorter representerade; två, -fyr- OCH trebenta. =P

Dixie med ett av sina favvosnacks: morot! =) Det kan tillläggas att det inte är hundarna som förstört tapeten...hahaha.

Klia hakan á la Iro.

Varför använda hela tassen som en vanlig hund när man kan spara energi genom att bara använda ena klon?! =P

En bra vecka ändå till slut...

Ja, varken måndag eller tisdag gick smärtfritt för Dixie på jobbet; svårt att slappna av, kunde inte sova, kunde inte vara själv (Iro var närvarande) ens en minut, men sen kom onsdagen och allt vände till det bättre. PEPPAR PEPPAR! Nu har hon inga som helst problem att slappna av och sova när det behövs. Väldigt skönt! Hjärnspökena har hon däremot kvar; i morse blev hon rädd för en trekantig byggarbetsskylt...reste raggen och gick en fin liten omväg. =P Vi gick fram till skylten och då var det inga problem; hon satte sig och sket bredvid den, hahahaha.

Iro har haft slappardag idag så på eftermiddagen tog jag och Dixie en sväng i skogen. Vi gick en sväng först och körde sen uppletande. Idag gjorde jag två parallella rutor med en stig i mitten och ett föremål i varje: en mjukisråtta och en av mina gamla plånböcker. Jag skickade henne på plånboken först, och hon hittade den utan problem men hon avvägde för ett ögonblick att inte komma in med den. Den var lite fööör intressant och rolig, men jag var trots allt roligare. =) Vände henne och skickade henne på föremålet i andra rutan och det var inga problem alls. Så duttig så! Kennelmamma tipsade mig om den här metoden för att hunden ska förstå att det kan finnas fler föremål, och jag tror det kommer bli riktigt bra. Jag har kört ett par gånger förut med två parallella rutor men då ville det sig inte riktigt. Jag hade nog för smal stig emellan så rutorna gick i varann.

Näe, dags för duschen och tvn....

Dixie, fyra veckor. Det känns som en hel evighet sen hon var så liten. Tiden går fort...

Bildserie =)

Dixie, nu lite drygt 5 månader...

Väldigt gulligt kort...Dixie verkligen avgudar Iro och visst syns det?! =)

En sekund senare =)

"Ahh, va gött! Luuuugn och ro. Tack gode gud för att hon gick!"

Dixie, The Rat Catcher! =P

Senaste tiden...

Jag tänker börja med att ta tillbaks det jag skrev i förra inlägget angående Dixies monsterperiod. Hon hade nog bara en dålig dag (eller en väldigt snabbt övergående monsterfas, haha)....NU har monsterfasen slagit till på allvar. =) Igår var första dagen på jobbet och hon fann sig inte i situationen alls utan hade väldigt svårt att slappna av osv. När vi sedan gick från jobbet ner till torget för att ta bussen hem hann hon bli rädd för både ett nät som fladdrade i vinden (sånt nät som sätts utanpå byggställningar när husfasader rappas om för att det inte ska stänka på förbipasserande) och ett äldre par vi mötte. Dagens arbetsdag fortgick på ungefär samma sätt...idag blev hon väldigt skum när kyrkklockorna drog igång vid tolv. Kanske beror det på övertrötthet eftersom hon inte kunnat sova så bra på jobbet någon av dagarna, men det kan lika gärna vara hjärnspöken som hör den här åldern till. Tandlossningen är i alla fall snart över; hon har bara två mjölktänder kvar...


Några av dagarna förra veckan spenderades ute vid stugan; gött grillat och gött att dricka till, sol, bad och fiske. Iro har vid sju års ålder gjort debut i båt och jag måste säga att jag blev något förvånad över vad kul han tyckte det var. =) Han satt med huvudet mot kanten och spanade, och inte blev det sämre när vi vid flertalet tillfällen fick besök av diverse fiskar i båten. VÄLDIGT häftigt tyckte Iro! Dixie ville helst sitta och mysa i båten, lillstumpan....=)

Något mer spårande har det inte blivit sen hundnördshelgen i Alingsås =P, och inte mycket uppletande heller (förutom en liten ruta vid stugan), men vi jobbar på med Fot och annat skoj och jag har idag börjat träna Ställande Under Gång.Hon är så himla sköj att jobba med lilla limpan! =)


I eftermiddags blev det en rejäl pch skön tur i skogen, och Iro utstrålade verkligen glädje. Det har juh varit så himla varmt och då blir det inga långpromenader för honom på dagarna och vem drar ut i skogen vid elva på kvällen? Inte jag i alla fall. Dixie har jag kunnat cyklat (Dixie i cykelkorgen) med till skogen även om det varit varmt, men transportsträcka plus skogspromenad blir helt klart för mycket för Iro.


Nej, dags för sängen snart. Upp tidigt, jobb imöra igen...

Iro letar godis i träd...

Dixie i båten...