Näe, det är inte sant!!!

Vid niotiden i morse stod jag och fixade iordning hundarnas frukost och av en ren händelse slängde jag ett öga på mina jeans...."Vad i hela friden är detta" tänkte jag. Jag hade blod på mina brallor. Jag granskar mina händer och armar; "är det jag som blöder?". Hittade inget...granskade Iro. Inget blod. Plötsligt slog det mig; Dixie hade juh just suttit i mitt knä och myst lite. =) Självklart! Hon har börjat löpa. Ja, så nu är det officiellt; min lilla brunråttetjej har gått och blivit stoooora brunråttedamen idag. =) Och så tittar man på henne och hon ser och är juh sååå barnslig... Näääe, det är inte sant, Dixie, du kan inte löpa. Du är juh fortfarande liten bebis! Vart har de här månaderna tagit vägen egentligen? Galet fort har det gått. Jag kan inte säga att jag märker någon större skillnad på henne. Ok, hon är lite stirrig och lite vilse i pannkakan har hon juh vart länge nu, hehe, men om det beror på löp el. ålder det låter jag vara osagt. =P Iro är sitt vanliga coola jag, men han borde reagera när det blir höglöp tycker man... Vi har tränat på som vanligt idag trots Dixies åkomma. =P hihi. Ett pass Inlämningar, ett pass freestyleövningar (Benslalom, Hopp över ben och Höger o Vänster Snurr) med båda hundarna på långa kvällspromenaden och ett pass Fot och Apport med Dixie nu ikväll. Iro fick ett pass med Är du en katt? i em. också. Dii ä att för goô!

Dags att sova nu. Jag tänkte vakna när klockan ringer imorgon och inte två timmar senare. =P

Dixie, 8,5 veckor! =D Det är faktiskt inte alls länge sen hon var så liten.