Efter mycket om och men har jag nu fixat mig en blogg och jag måste säga att tanken på att vem som helst kan läsa känns liiiite skum. Jag har funderat på detta med blogg tidigare, men vad skulle jag skriva? Det ska faktiskt vara kul att läsa också. "Näe, den dagen jag skaffar mig en hund med mer motor och arbetslust och där jag har tävlingsambitioner DÅ ska jag skaffa mig en blogg...då har man nog mer att skriva om" tänkte jag. Vem vill läsa om en medelålders soffpotatis till akita och vad han och jag gör? Inte många. Hehe. För de som inte riktigt hängt med i svängarna kommer bloggen handla om hunderi, och då framförallt Iro Akita och Dixie Kelpie.
Ja, och nu har hon kommit, lilla Zathungens Dixie, och hon har faktiskt hunnit bli nästan tolv veckor och därmed varit värmlandstös i snart en månad. På torsdag om man ska vara petig... Första veckan var ganska omtumlande; för lite sömn, en akita som inte var heeelt nöjd med en kelpie till lillasyster osv, men nu har alla bitarna fallit på plats. Hon har hunnit bli van bussresenär eftersom hon hänger med till jobbet varje dag, och häromdagen lyckades hon med konststycket att bli nerkissad av Iro. Så går det när man inte lärt sig att om Iro står på en sida om en lyktstolpe ska man INTE stå på andra sidan...haha. Det ena ledde till den andra, och den lilla olyckan gjorde att hon fick duscha för första gången. Igår var vi på hästtävling, och Dixie hanterade det hela med en skräckblandad förtjusning. Tänk att det finns sååå stora djur! =P Det gick jättebra, men lite läskigt var det när de kom galopperandes precis intill...annars jobbar vi med allmänlydnaden och lever livet som bara en valp kan!

Hej Hej!