Graman

Igår var jag och hjälpte till på klubbens agilitytävling och hjälp vad sugen jag blev på att träna lite agility. ;) Rapportplanerna har jag mer eller mindre lagt ner, kanske agilityn vore ngt iställe? =)

På em. var jag ut till Sverker och tog en tur i skogen. Iro är halt efter en sträckning och för att inte Dixie skulle lida allt för mkt av tristess fick hon följa med mig och Sverker. Gud så kul hon hade, och Sverker verkade tycka det var kul han också.

Sverker har betett sig rätt skumt i ridningen den senaste veckan. Han vill inte alls ta stöd på bettet och är allmänt inte sig lik. I torsdags var jag upp till ridhuset för att jobba lite med bommar inför fredagen då vi skulle hoppa lite. Jag hade tvådelat bett (har mest ridit på det tredelade hela igångsättningen, men jag vet att han funkar på sitt tvådelade) men han var så konstig i munnen att jag inte vågade rida klart. Vid tygeltag mer eller mindre kastade han upp huvudet och ville inte söka sig neråt. I fredags red jag på det tredelade igen men det var ingen större skillnad mot torsdagen. Elin red lite och kände ungefär som mig, ngt är det som inte stämmer så nu blir det skritt på lång tygel till Sverkan varit och kollat tänderna. På förra träningen (med instruktör) red jag med graman för att han inte ska bli så stark (tror inte ett skarpare bett skulle hjälpa) och en tjej nu i fredags sa att Sverkans beteende kan bero på att jag ridit med graman. Att han (efter en gång) kommit på att han kan komma undan när han inte har den och att hans skumma beteende beror på det. Hmm, jag vet inte riktigt om jag tror på det. Är inte gramanen till för att hjälpa hästen förstå framåt nedåt? Eller har jag jag fått ngt om bakfoten? Inte kan väl en häst ändra hela sitt beteende i ridningen och hur den svarar på hjälperna efter en timmes ridning med hjälptygel?
Tips och åsikter mottages gärna...

Dags att åka till jobbet...