Sammanfattning och framåtblickande...

Ja, har man en blogg så finns det en oskriven lag om att vid varje årsskift göra en sammanfattning av året som gått samt blicka framåt och delge sig av planerna för kommade år. Jag är snart en månad för sen med detta, men sen när har jag varit noga i den här bloggen? :P

Vid den här tiden förra året stormade det rejält kring mig och foderhästen, avtalet jag hade med ägaren, hur det sades upp osv osv. För er som inte vet får ni bläddra bland gamla inlägg. Det redde ut sig till slut och bra vart det! ;) Jag hade redan börjat kika lite smått efter ny häst och fastnade så småningom för en annons på hastnet.se: "Nordsvensk brukshäst säljes som ridhäst". Jag föll nog redan i annonsen och efter en massa mailkontakt, telefontrakasserande, två provridningar på en vecka och alldeles för lång väntan blev han min....Mannen, Myten, Legenden, SVERKER! =D Ibland läser jag alla gamla mail jag och Jenny skickade fram och tillbaka och känner samma känsla som då, en helt underbart förväntansfull, pirrig men samtidigt lite skrämmande känsla. I maj var vi och hämtade honom och året har mestadels gått åt till att lära känna varandra. Vi började rida för tränare lite smått i höstas och jag insåg att mitt sjuåriga uppehåll från hästeriet hade gett självförtroendet i ridningen en törn. Jag red för tränare varannan vecka men redan veckan innan började jag få prestationsångest. Helgalet! Under jul och nyår har jag och Sverker haft vila och en väldigt välbehövlig sådan, främst för mig. Jag har tänkt om och nu jäklar! Sverkan och jag kommer bli såååå jä*la giftiga! =P Hehe. Ska bara ta mig ut ur sadeldjungeln också. ;)

Jag hoppas på att kunna starta någon lokal LC/LB i dressyr och någon lokal hopptävling, men årets huvudmål är att hitta varann och bli ett team.

Vad har hänt på hundfronten då? Ja, på tävlingsfronten inte särskilt mycket. Jag trodde verkligen att 2010 var året för min och Dixies debut, men icke. Varför tävla när man kan skjuta lite på det, typ ett år till?!? ;) 2010 var dock året då Dixie verkligen fick upp ögonen för detta för spår, det var nog mer än en polett som trillade ner där. Även träningen av Uppletande fick sig ett rejält uppsving. Från att inte fatta (eller vilja fatta) att sakerna skulle in tillbaka till att kunna lämna in till mig i full fart....hon kan tom leta upp och hämta två grejer! ;) Det är ett STORT steg om man är liten och brun och heter Dixie. Kennelträffen i höstas bör också nämnas, trevligt var det och jag ser fram emot nästa!

Iro är med på allt och är nöjd med livet bara han får vara med där det händer. Han imponerade faktiskt förra året , han spårade bruksspår! Han som alltid (!!!) skitit fullständigt i det och tyckt att viltspår är det enda rätta. DET är otroligt. Det gick inte fort, men spårade gjorde han.

2011 års planer på hundfronten tänker jag hålla för mig själv tills det är ett faktum att jag fixat dem. =P En sak är säker, vi ska ha himla skoj!